Arg som ett bi

Hej på er alla vänliga själar! Hoppas ni haft en trevlig sommar och att ni alla mår bra.
Jag har faktiskt lyckats få besöka Gottfries kliniken under sommaren och har nu fått på papper att jag har fibromyalgi. Inte för att det tar bort värken. Men det är skönt att veta att värken inte är något farligt eller att det är något som gått sönder i kroppen. Jag ska tillbaka i höst och ska väl då diskutera hur jag ska planera min framtid med värk.
Det är lite svårt att tänka sig att jag antagligen kommer få ha detta i resten av livet. Men jag kommer nog testa den B-vitamins kuren och jag har redan börjat äta B och D vitaminer. Inte för att jag känner någon skillnad. Men jag hoppas på att det kommer lätta lite och att jag kommer få en acceptabel värk i fortsättningen.

Tyvärr har jag lyckats dra på mig en otäck sommar förkylning och råkat ut för både bihåleinflammation och urinvägsinfektion. Så nu är ju värken extra skön i kroppen.

När jag nu för tiden blir förkyld så blir även min fibromyalgi värre. Värken är så maxad att det känns som senor och muskler långsamt slits loss i kroppen. Det är en fruktansvärd känsla. MEN, nu vet jag ju att den inte är farlig, så jag oroar mig inte lika mycket som innan jag fick diagnosen.

Även denna sommarens väder påverkat min värk negativt. Väderomslagen och kylan gör att jag inte riktigt får in den sköna värmen i musklerna. Sommaren brukar annars vara mycket bra på mig. Man kunde ju önska att sommaren kunde vara lite längre en vad den är.

Självklart har jag även haft lite härligt under sommaren. Men jag önskar som sagt den där riktiga sommaren med sol hela dagen och inte bara förmiddagen och spöregna på kvällen. Det är ju så svårt att hitta på något roligt när man aldrig vet hur vädret ska se ut.
..och jo jag har hört den; "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Men jag tycker ändå det är mysigare att få vara på stranden när det INTE regnar..... ;-P

Bilden tagen under Stockholmsresan på Tekniska museet, NASA utställning 13 juli- 2011

Det var ett tag sedan jag skrev. Våren var snäll mot mig och jag har mått så mycket bättre av att gå till en naprapat. Tyvärr var det ett tag sedan nu och smärtan börjar göra sig påmind igen. Jag känner även att det varit för mycket det senaste. Jag har inget jobb, men jobbar mer en någonsin. Jag försöker styra upp mina hobbyarbeten och det tar enorm tid och sedan ska man även utföra dessa arbeten. Jag skulle nog kunna säga att jag har mer en ett heltidsjobb nu (fast med urusel ersättning).

Måste också inom en mycket snar framtid börja sätta lite press på min förre arbetsgivare som fortfarande (efter snart 1 år) inte givit mig mitt arbetsgivarintyg. Utan ett sådant får man ingen A-kassa eller sjukersättning, det är dessutom lag på att en arbetsgivare ska skriva en sådan och det är önskvärt att detta sker samma dag som man slutar.
Jag undrar ibland över hur han skulle ha klarat sina utgifter om han inte fått 1 endaste krona på ca 1 år. ???. Det är ju faktiskt inte många som klarar en vardag utan någon inkomst. Jag har nu tröttnat på att vara snäll mot min gamle arbetsgivare och händer det inget snart, så vänder jag mig till arbetsdomstolen.

I lördags var det world fair trade dagen. Vilket firades med seminarier och försäljning på Textilmuseet i Borås. Butiken Vägvisaren hade i sin Världsbutik premiär på Lilla brogatan 41 i Borås. Där kan man köpa Fair trade varor och kunnig personal kommer att finnas att kunna svara på frågor om kring deras varor.

Det var ju också omval här i Västra Götaland igår (15 maj-2011). Jag var med på valvakan en stund, men var tvungen att gå tidigt eftersom båda barnen var med.
Tänkte passa på att slå Västgötarna på fingrarna för att ett så lågt antal röstade. Det är ju nästan skamligt att man inte tar demokrati på allvar. De flesta har någon form av informationskanal och kan se nyheter från länder där demokrati är något folket eftersträvar. Men ändå ser vi det här i Sverige som en självklarhet. Jag har mycket svårt att förstå mig på folk som inte röstar med ändå gnäller över hur samhället ser ut. Gör något åt saken då. Engagera dig i dina hjärtefrågor och driv dom, det är säkert fler som tänker som du.
För mig är kulturen och välfärden de viktigaste samhällsfrågorna. Enligt mig hör dessa stark ihop då man kan få många människor att må bra genom en levande och bra kultur som tex musik, dans målning eller vad man nu gillar.

Min dotter med Gustav Fridolin (14 maj- 2001)

Min son med Gustav Fridolin (14 maj- 2001)

Äntligen kan man börja se våren komma. Det känns som vi väntat i en evighet.
Under denna vecka då jag inte skrivit har jag faktiskt känt mig otroligt mycket bättre. Har bara haft början till så där superont, men jag har lyckats att aldrig rasa ihop eller blivit yr av smärtan.
Jag har också skrivit en självremiss till Gottfriesmottagningen i Göteborg. Har två bekanta som varit där och dom båda rekommenderade mig att kontakta Gottreis clinic (som dom heter på internet). Det finns ju bara ett sett att ta reda på om dom kan hjälpa mig och det är ju att själv se efter.
Jag frågade min läkare på Herkules vårdcentral, men han ville inte skriva någon remiss. Det var ju lätt och smidigt. Jag ringde Gottfriesmottagningen själv och dom skickade då ett papper man fyllde i och skickade tillbaka. Svårare en så var det inte.

Jag har även besökt Aktivera naprapati i Borås. Jag kände redan när jag lämnade lokalerna att han hjälpt mig otroligt mycket. Jag har besökt honom två gånger och ska dit en gång till och det år verkligen värt det.

Som det känns just nu, så går det åt rätt håll. Helt fantastiskt.

Har till och med städat och fixat här hemma och haft en bekant över på middag. Mycket trevligt att känna att man börjar leva lite igen. Den här zombiefasen har verkligen tärt på mig och jag riktigt längtar efter att få börja träna igen.

Eftersom min läkare "glömt" bort att skriva ut nya recept till mig i fredags, så bestämde jag mig för att försöka få tag i honom idag. Jag ringde vårdcentralen Herkules där jag fick en 10 minuters akuttid.
Jag fick berätta att värken blivit värre och att jag rasar ihop allt oftare och att det har hänt nästan varje dag nu det senaste. Jag sa också att jag misstänker fibromyalgi. Han sa då att detta var omöjligt, för man har inte ont i nacken då... Jo, det har man sa jag, Men som du vet så har jag ju värk på fler ställen. Han tittade i sina anteckningar och sa, nej det har du inte sagt. Jo, jag har sagt Nacke och axlarna är värst. Det går upp i huvudet och det känns som någon skjuter mig i högerögat och jag bara säckar ihop av smärta. Jag har ju även problem med höfterna och ibland runt knäna.
Han klämmer mig hårt i axlar och på höfter och rumpan och frågar; känner du något?
Även om jag inte hade haft ont så hade ja väl känt och någon klämmer på mig...
Jag sa oxå att jag måste ha ett intyg till Arbetsförmedlingen om att jag har en minskad arbetsförmåga. Men han svarade bara att han inte kan hjälpa mig för han känner inte mig.
Han skrev ut Alvedon och Naproxsen sträckte ut handen och sa; Lycka till....
Jag undrar om han verkligen tror att dom tabletterna hjälper, när man har "riktig" värk.
Varje kväll och natt känns som om jag blir torterad i "Hertigen av Exeters dotter" (medeltida sträckbänk). Det skär i kroppen och man tror att Alvedon är lösningen på allt. (Jag fnyser högt)...

Jag ska i morgon ringa Gottfries clinic och fråga om hur man gör en egenremiss till dom. För det verkar ju vara det enda sättet att få den hjälp jag behöver.


Känns som jag spenderat mina nätter i denna tortyr-sträckbänk i stället för min säng. Man kanske skulle kontrollera så inte min säng bara är en kamouflage och att grannen kommer in här på nätterna....

Solen skiner i Borås och man känner en gnista hopp om framtiden. Tänk så mycket lite sol kan göra för humöret egentligen. Man får sådan lust att bara springa ut i solen och skrika som Ronja Rövardotter.
Jag gick faktiskt ut idag. Tog en promenad på ca 600m för att hämta barnen från skolan, slänga saker på tippen och handla lite mat... Nu ligger jag på soffan igen och har så ont att jag knappt vet vad jag ska göra. Det skär i nacke och axlar, det gör även ont i höfterna igen och mitt stackars huvud innehåller nog en giftig igelkott.

Så frågan är vad ska jag göra åt detta? Min läkare verkar ju inte bry sig, eller förstå, så han kan man ju utesluta att man kommer få hjälp av.
Ringde en naprapat idag och ska dit på fredag. Får hoppas det kan hjälpa. Tänkte även besöka en sjukgymnast igen redan i nästa vecka. Dom brukar ju kunna ge en diagnos långt innan en läkare kan.

Förhoppningsvis så kommer väl våren och värmen med stormsteg nu, och då brukar ju den värsta värken gå bort. Även om den de senare åren varit besvärlig då med. Men man kan ju få vara ute och få lite luft i sig. Vinterhalvåret är för kallt, det gör min nacke och axlar helt stela och värkande. Ju längre vinter, desto längre kan smärtan bygga på sig och denna vinter har ju varit oändlig.
Jag brukade älska vinter och få vara ute och åka skridskor och skidor. Men det är ju tyvärr blott ett minne.

Jag önskar ofta jag hade möjlighet att bo i ett varmare klimat under vintern, det hade underlättat min smärta ofantligt mycket. Synd man inte är rik som ett troll...
Jag skulle så gärna ha ett jobb, men vem vill anställa en medelålders kvinna som har ont hela tiden? Men om någon har ett jobb att erbjuda i ett varmt land så tar jag det ;-)

Lördagen den 26 mars kl 20.30 är det dags igen för Earth Hour – den största miljömanifestationen genom tiderna. Då släcker vi ljuset under en timmes tid för att skicka en signal till världens beslutsfattare om att ta klimatfrågan på allvar.

Earth Hour startade 2007 i Sydney, Australien när 2.200 tusen individer och mer än 2.000 företag släckte belysningen under en timme, för att ta ställning mot klimatförändringen. Bara ett år senare var Earth Hour en global rörelse för mer än 50 miljoner människor i 35 länder. Globala landmärken som Sydney Harbour Bridge, CN Tower i Toronto, Golden Gate-bron i San Francisco, och Roms Colosseum, stod alla i mörkret, som symboler för hopp för en sak som växer mer brådskande per timme.

I mars 2009 deltog hundratals miljoner människor i den tredje Earth Hour. Över 4000 städer i 88 länder visade officiellt sitt stöd för vår planet, vilket gör Earth Hour 2009 till världens största globala initiativ för att motverka klimatförändringarna.

Lördagen den 27 mars, blev Earth Hour 2010 den största Earth Hour någonsin. Ett rekord på 128 länder anslöt sig till globala visning av klimatåtgärder. Kända byggnader och landmärken från Asien till Europa och Afrika till Amerika släktes ned. Människor över hela världen från alla samhällsskikt stängde av sina lampor och samlades för att fira och betrakta en sak som vi alla har gemensamt - vår planet.

Earth Hour 2011 kommer att äga rum lördagen den 26 mars kl 08:30 (lokal tid). Förutom denna släckta timme som sker på lördag, vad kan du göra? och hur skulle det påverka om du fick fler människor att följa dina idéer?

Visst blev min födelsedag som jag trodde...
Dagen gick fint, man gjorde det vanliga, åt lite godare och tårta på det. Öppnade några presenter och titta så fina...
Jag fick en söt liten "pin-up" plånbok av min söta son.

... och en superfin Uggleljuslykta av min dotter. Hon vet att jag är tokig i Ugglor (och Moloch ;-)....

Födelsedagsmiddagen är serverad med lite true blood ;-P


Men mot eftermiddagen så började värken bli värre och värre. Jag hade bara vanliga receptfria Alvedon och dom hjälper kanske mot vanlig värk, men definitivt inte mot min.
Senare på kvällen rasade jag ihop, igen... Jag hade så ont att jag skakade. Naturligtvis skulle man ju ringt ambulansen. Men det var sent och jag kände inte för att ligga på en rullsäng i ett väntrum hela natten. Akuten är ju inte så snabba och man får lite "nipprig" känsla när man blir undanstoppad i en korridor eller ett litet rum.

Jag sov 10 timmar i natt. Den värsta värken är borta, men jag är snurrig och det känns som världen vibrerar. Man skulle ju kunna tro det är fel på programmeringen i Matrix. Får hoppas man inte vaknar i ett rosalysande badkar med slangar kopplade till kroppen i en annan värld. Men det skulle ju förklara ett och annat :-D



Måste erkänna att jag faktiskt inte orkar skriva mer just nu. Får återkomma lite senare...

Jag får ofta höra och blir ofta behandlad som om jag inte "vet bättre". Det kanske jag inte gör, men fick i alla fall för mig att göra ett test på MENSAs hemsida.
Helt korkad är jag ju i alla fall inte, enligt dem. Lite ego att visa detta. Men jag blev ju några cm längre av detta :-)

Jag började min dag med att ringa till Herkules vårdcentral i Borås. Jag har bara tillhört den en kortare tid men har verkligen inte fått någon bra respons från dom.

Första gången när jag kom dit och satt i väntrummet kom en gammal invandrarman in.
Kvinnan i mottagningen vägrade att hjälpa honom boka en tid FÖR ENLIGT DERAS REGLER MÅSTE MAN RINGA...
Mannen förklarade att han inte har en telefon.
Kvinnan säger då att han måste ordna det innan han kan få hjälp.
Mannen säger -Men jag är ju här, kan du inte boka in mig?
Kvinnan -Nej, återkom på telefon...
Man borde ju fattat att en vårdcentral med personal som har den människovärderingen inte skulle bry sig att hjälpa mig heller.

Jag ringde till vårdcentralen idag som jag skrev i mitt förra inlägg. Där dom konstaterade för mig att jag inte var prioriterad. Jag ska vänta 12 dagar för att träffa min läkare nästa gång. Jag sa att jag var tvungen att få nytt recept då mina Alvedon kommer ta slut i helgen och jag behöver nya Naproxen. Dom lovade då att detta skulle fixas idag (fredag). Tror ni jag hade fått några nya recept när jag kl 18.00 kom till apoteket? Nej!!!! Det är helt horribelt så dåligt dom behandlar sina patienter. Inte för att det är några tabletter som hjälper vid kraftig smärta, men det lindrar ju lite och jag brukar slippa att ligga medvetslös om jag tar dom.

Jag rekommenderar verkligen inte min läkare Sirous på Herkules vårdcentral i Borås. Tycker det är fruktansvärt ignorant av honom att strunta i mig och låta mig vänta i nästa 2 veckor på att få någon hjälp alls.

Man skulle ju önska att dom betalar mina eventuella ambulans- och akutkostnader fram tills dess...

Jag skulle kunna skriva mer om detta, för jag kokar just nu av ilska. Men ska bespara er mitt kvinnliga monster som kommer fram vid dessa tillfällen...

God förmiddag!
Vaknade före kl6 i morse av att det skrek i kroppen. Tog mig långsamt upp, tog 2 Alvedon och hoppade in i duschen för att få lite värme på det onda stället. Jäser en stund där inne och 40min senare krälar jag ut och undrar varför det aldrig blir bättre.
Fixar lite och slänger iväg ungarna till skolan. Annars brukar jag gå med dom, men den senaste tiden klarar jag inte av det. Min dotter får helt enkelt ta sin lillebror till skolan. Det är verkligen inte roligt att lägga det ansvaret på henne. Men det finns inte några andra alternativ.
Ringde vårdcentralen och fick veta att man inte prioriterar smärtpatienter. Jag fick en tid om 12 dagar... Här går man och har så ont att man svimmar, men det betyder uppenbarligen inte så mycket för läkare idag. Men han var ju så snäll att skriva ut fler Alvedon till mig. För det är ju verkligen en effektiv tablett...

Vi ses...

Det senaste dagarna har Patrik Westerlund och Mikael Hermansson på Borås tidning skrivit flera artiklar om min familjs skulder. Det är ju aldrig roligt att behöva leva med dessa skulder, men Patrik Westerlund och Mikael Hermansson verkar tro att vi valt att ignorera i våra skulder för att göra något roligare...

Borås Tidning som så fegt val att inte ta med mina kommentarer till artiklarna har under en längre tid förföljt oss och man kan ju undra om dom verkligen inte har något bättre för sig. Artiklarna som skrivits har varit mycket vinklade för att få honom att se dålig ut.
Men sanningen är att vi har en avbetalningsplan med alla inblandade och vi har inte 50.000:- över efter det. Det är mer så att vi idag lever på ca 15.000:- på 4 personer, och då ska ju även dagens räkningar betalas.

Allt började när både Tom och jag blev av med jobben för många år sedan. Vare sig socialen, försäkringskassan eller A-kassan hjälpte oss. Det tog 7 månader innan vi fick ett enda öre. Försök själva att leva utan några pengar i 7 månader. Hur hemskt det känns att få be andra om mat till sina egna barn.
Tom som jobbat som telefonförsäljare innan tjänade inte mycket och jag hade jobbat i en ideell förening. Inga pengar över till något sparande, vi stod helt barskrapade.
Socialen som har skyldighet i att hjälpa, vände oss ryggen totalt och har inte brytt sig även när elbolagen stängde av elen. Fast vi har barn, struntade dom i när vi inte hade pengar till hyran...
Det tog som sagt 7 månader innan vi fick vår första A-kasse utbetalning. Min låg på runt 2000:- och Toms på ca 5000:- och med den stora summan menar idag Patrik Westerlund och Mikael Hermansson på Borås tidning att vi skulle betalat allt som vi släpat efter med. Vi har därefter haft mycket svårt att finna varsitt heltidsjobb att få bukt med skulderna som självklart bara växte.

Det är jobbigt och mycket sorgligt att behöva förklara denna period för folk offentligt bara för att man ska slippa framstå som en idiot som skiter i räkningar. MEN jag tror detta lärde både Tom och mig hur samhället kan se ut för de utslagna.
Vi blev båda ideellt aktiva politiskt efter detta. Kan vi hjälpa någon mer i en sådan här situation som vi var i. Så var ju inte allt förgäves....

Tänkte jag kanske skulle säga "HEJ" och önska dig välkommen. Mitt namn är Annika men är nu bitter som Lilla My (har dock ingen cool Finsk brytning).



Dagen D, dagen när man inser att något måste göras.
Jag skapade denna blogg för att skriva av mig lite pga min värk och den otroligt dåliga hjälp jag fått från sjukvården.

Jag har sedan 1993 haft problem med min nacke då jag var med i en bilolycka. Värken kom inte genast, utan molnade fram med tiden och efter några månader kunde jag inte vrida på huvudet eller lyfta mina armar. I ca 1 1/2 år hade jag stora problem att lära mig anpassa mitt liv efter denna smärta.Det är inte så konstigt då jag var ca 19- 20 år och man har ett aktivt liv.
Värken har periodvis blivit bättre och ibland mycket sämre. Jag har under dessa år sökt olika sorters hjälp hos läkare för att få bukt på detta. Men eftersom jag har en ganska dålig ekonomi har jag faktiskt inte råd med alla behandlingar. Vilket man då ganska ofta får höra att man inte prioriterar sin hälsa. Men vad ska jag betala med då?
Det är mycket svårt att hitta ett heltidsjobb där jag kan stanna i mer en 1 vecka utan att få ont. Ingen arbetsgivare vill ha någon som har sådana besvär anställd med risk att han/hon måste stå för höga frånvarokostnader. Jag vill inte ha en praktik och få ut några ynka 5000:- i månaden bara för att "ha en plats i samhället". Det känns bara förnedrande. Jag tror många som gör ett heltidsjobb vill kunna försörja sig på det utan att behöva gå till socialen. Speciellt om man riskerar sin hälsa för att få den lönen.

Att leva med smärta och inte bli trodd är förödmjukande och kränkande. Men känner sig inte värd ett dugg, och så som samhället idag ser ut kan man ju inte vara sjuk i mer en 1 år (enligt den borgliga regeringen). Det är fruktansvärt att se människor som mig bli utslängda ur samhällets förr trygga system. Sverige blir allt mer som USA och jag tycker verkligen inte att de som eftersträvar den modellen ska gnälla den dagen dom blir nedslagna och rånade av en uteliggare som behöver pengar till mat. Som man bäddar får man ligga. Visar man ingen solidaritet kommer det slå tillbaka på samhället.

Själv har jag det senaste året haft stora problem med smärtan. Fick sluta mitt lärarjobb och tänkte försöka studera. Det gick självklart inte så bra då jag har så ont att jag vissa dagar inte ens minns vad jag gjorde timmen innan. Jag har bytt vårdcentral (igen). Den nya läkare verkar något trevlig och sedan sätter han sig framför mig och så frågar han; -Jaha, och vad vill du att jag ska göra?

Hm, tänker man då. Jag gick hit och trodde du var läkarutbildad. Jag är det ju inte, så därför kommer jag hit.
Jag har mycket ont och kan knappt röra mig. Han undersöker mig och är något så där trevlig, tills... jag tog av mig tröjan och han ser mina tatueringar. Han frågar då om jag är missbrukare. -Nej säger jag, efter ca 3 minuter undrar han om jag är narkoman. Strax där efter börjar han och berätta för mig att jag inte ska drick alkohol. Jag dricker inte, jag tar inga droger, men även om jag gjort det, så har man väl rätt till hjälp???

Han skickade mig till labbet för att ta prover och dom visade sig var "ganska" bra. Jag hade 3.4 i kalium värde och man ska visst ha 3.5. Av detta prov drog han slutsatsen att jag har ätstörningar.

Jag försöker då förklara, att man blir inte så hungrig när man har ont och jag har problem med att få behålla maten när jag har riktigt ont.

Jag var även till röntgen och kollade nacken igen. Har gjort denna undersökning 5 gånger och dom hittar inga skelettskador. Så varför gör dom om denna undersökning?

Efter detta så har han inte hört av sig. För han kan inte hitta ett medicinskt fel inom vetenskapen. Så han drog nog slutsatsen till att jag var en missbrukare med ätstörningar.


Tänkte försöka ta mig ned till vårdcentralen i morgon och fråga vad som händer egentligen. Får bara hoppas jag inte har för ont och är liggande.