Arg som ett bi

Det senaste dagarna har Patrik Westerlund och Mikael Hermansson på Borås tidning skrivit flera artiklar om min familjs skulder. Det är ju aldrig roligt att behöva leva med dessa skulder, men Patrik Westerlund och Mikael Hermansson verkar tro att vi valt att ignorera i våra skulder för att göra något roligare...

Borås Tidning som så fegt val att inte ta med mina kommentarer till artiklarna har under en längre tid förföljt oss och man kan ju undra om dom verkligen inte har något bättre för sig. Artiklarna som skrivits har varit mycket vinklade för att få honom att se dålig ut.
Men sanningen är att vi har en avbetalningsplan med alla inblandade och vi har inte 50.000:- över efter det. Det är mer så att vi idag lever på ca 15.000:- på 4 personer, och då ska ju även dagens räkningar betalas.

Allt började när både Tom och jag blev av med jobben för många år sedan. Vare sig socialen, försäkringskassan eller A-kassan hjälpte oss. Det tog 7 månader innan vi fick ett enda öre. Försök själva att leva utan några pengar i 7 månader. Hur hemskt det känns att få be andra om mat till sina egna barn.
Tom som jobbat som telefonförsäljare innan tjänade inte mycket och jag hade jobbat i en ideell förening. Inga pengar över till något sparande, vi stod helt barskrapade.
Socialen som har skyldighet i att hjälpa, vände oss ryggen totalt och har inte brytt sig även när elbolagen stängde av elen. Fast vi har barn, struntade dom i när vi inte hade pengar till hyran...
Det tog som sagt 7 månader innan vi fick vår första A-kasse utbetalning. Min låg på runt 2000:- och Toms på ca 5000:- och med den stora summan menar idag Patrik Westerlund och Mikael Hermansson på Borås tidning att vi skulle betalat allt som vi släpat efter med. Vi har därefter haft mycket svårt att finna varsitt heltidsjobb att få bukt med skulderna som självklart bara växte.

Det är jobbigt och mycket sorgligt att behöva förklara denna period för folk offentligt bara för att man ska slippa framstå som en idiot som skiter i räkningar. MEN jag tror detta lärde både Tom och mig hur samhället kan se ut för de utslagna.
Vi blev båda ideellt aktiva politiskt efter detta. Kan vi hjälpa någon mer i en sådan här situation som vi var i. Så var ju inte allt förgäves....